Tjoho. Jag har inte bloggat mycket på den senaste tiden.. men ska försöka göra det. Hade inte tänkt lägga upp fler delar av min berättelse, eftersom jag har märkt att den egentligen är väldigt dålig. Men jag får se, hur det blir..

Repris: Jag tittade på Seth med en misstänksam blick. Hans min var kall och hård, inga känslor visades. Ögonen var iskalla, kolsvarta som om han kunde se igenom varenda person. 

’’Låt honom bara inte sitta bredvid mig’’, tänkte jag förskräckt samtidigt över undrade jag varför jag kunde bli rädd för någon okänd? Han verkligen inte trygg i alla fall, det var säkert. Jag märkte inte hur händerna hettades till, när han kom allt närmare till platsen bredvid mig. Jag satte bredvid min underbara vän, Jane. Hon förstod nästa mig hela tiden, och kunde till och med läsa mina tankar, oftast. Fast vi kom sist in i klassrummet då hela rummet var fullt. Det fanns tre platser längst ner i rummet, och de ändå som blev över. Jane skuttade fram och tog den platsen närmast väggen, och jag fick den i mitten. Platsen bredvid mig åt höger satt Jane, medan den åt vänster var tom.  Jag sansade mig lugnt, och slöt ögonen.  Jag försökte ta tag i varenda rörelse, andetag jag gjorde och öppnade synen för mig igen. Redan då, bredvid mig satt han. Seth. Jag tittade på honom med förvåning i blicken, men försökte inte visa fram det. Det skulle se knäppt ut att titta förvånat på honom utan anledning? Jag befallde mig att ha självförtroende i blicken. ’’Roe? Roe, kan du vara snäll och svara på min fråga?’’ Mr. Greenwods röst ekande i mina öron. Jag rykte svagt till och blicken flyttades kvickt till honom. ’’Ja.. ehm, det..’’, stammade jag trögt fram.  Jag hörde Janes röst i bakrunden, men hjärnan vägrade låta hennes röst komma fram.

Ännu en liten kort del. Ber ursäkt om det finns ställen, där det står 'Justin' istället för Seth. Och Mrs. Greenwood, istället för Mr. Greenwood. Som sagt har jag ändrat lite, och då blir det så. Ge gärna kritik. :)

mina rädslor.

okidoki, min rädslor. Först, så är jag såå rädd för mörker, och skräck. Ärligt har jag aldrig sett en enda skräckfilm, ja.. hähä. :< Dessutom så varje gång en sådan mördarsnigel är framför mig, eller flera meter ifrån mig, hoppar jag rakt upp i skyn, och skriker. Ja, överdrivet. Men de är så usch.. Just nu kommer jag inte på så mycket.